I dag lever över 130 000 personer med en demenssjukdom i Sverige och antalet ökar. Att delta i mentalt stimulerande aktiviteter kan vara ett sätt att hantera dagliga utmaningar och anpassa sig till minnesproblematik. Demens berör inte bara de som insjuknar utan också deras anhöriga och det finns ett behov av att erbjuda aktiviteter där även anhöriga inkluderas. Ett exempel på en mentalt stimulerande aktivitet för personer med demens och deras anhöriga är den anpassade konstvisningen Möten med minnen som bedrivs på flera museer i Sverige. Visningarna sker i grupp och innebär att titta på och utbyta tankar om konst eller föremål, och associera till egna upplevelser, utifrån olika teman. Förutom konstrelaterade ämnen kan visningarna också utgå från till exempel bygdehistora och bruksföremål. Syftet med föreliggande studie var att utvärdera om en visningsaktivitet i grupp inom hembygdsföreningar kan påverka sinnesstämning hos personer med mild eller medelsvår demens. Vidare var syftet att utvärdera anhörigas upplevelser av gruppaktiviteten. Rekrytering av deltagare skedde genom personal från demensteam i kommunal verksamhet och regionsjukvård. Totalt bestod studien av nio personer med demenssjukdom och nio anhöriga, som också var partners, till dessa personer. Första visningsaktiviteten startade september 2019 på Norrahammars industri-och bygdemuseum och fortsatte januari 2020 samt oktober 2021 i Aneby Hembygdsförening. Grupperna träffades en gång i veckan under tre veckor och varje träff varade två timmar. Föremål och tavlor som gestaltade vardagen förr i tiden presenterades för deltagarna och gruppledarna uppmuntrade deltagarna att associera till föremålen och minnas hur de hade använts. För att ta reda på om visningsaktiviteten hade någon inverkan på sinnesstämningen observerades personerna med demens samt att de själva fick skatta sitt stämningsläge före och efter aktiviteten. Förutom att de anhöriga också skattade sitt stämningsläge, deltog de också i en intervju. Resultatet visade att både personer med demens och deras anhöriga var gladare efter visningsaktiviteten än före. Personerna med demens visade också aktivt intresse och positiva känsloyttringar under de två timmarna som visningsaktiviteten pågick. De anhöriga uppskattade att göra en aktivitet utanför hemmet och att få göra något tillsammans med sin partner. På grund av kognitiv svikt var behållningen för personerna med demens oftast bunden till stunden, men projektet visade ändå på ett givande sätt att öka både sinnesstämningen och relationen mellan partnerna.