Delaktighet handlar ytterst om mänskliga rättigheter. För att personer med psykossjukdom och deras närstående ska få förutsättningar att vara delaktiga, är god tillgänglighet till vård och behandling samt kunskap om sjukdomen och vårdprocessen en förutsättning.

Det övergripande syftet var att personer med psykossjukdom skulle får tidiga, evidensbaserade och personcentrerade insatser samt att närstående vid medgivande gavs förutsättningar att bli delaktiga i vården. Förbättringsarbetet utgick från förbättringsrampen där mikrosystemet kartlades, gap identifierades samt syfte och mål fastställdes. PGSA-hjul användes vid genomförandet och vid analysen av de olika förbättringsidéerna. Studien är kvalitativ med fenomenografisk ansats och enskilda intervjuer har genomförts. Samskapande har varit det teoretiska ramverket i uppsatsen.

Förbättringsarbetet resulterade i att tiden till första kontakt minskade, dokumenterade fasta vårdkontakter ökade samt att ett informationsblad om processen vid nyinsjuknande och kontaktvägar upprättades och började delas ut.

Studien resulterade i fyra olika sätt att kollektivt uppfatta närståendes delaktighet i de tidiga insatserna i psykosvården: närstående anses vara i behov av utbildning och information, närstående är brobyggare mellan person och medarbetare, närstående ger praktiskt stöd till vården, samt huvudkategorin närstående är samarbetspartner som ger helhetsperspektiv.

En slutsats är att samskapat systematiskt förbättringsarbete fungerade väl och bidrog till möjlighet till bättre prognos, snabbare återhämtning och ökade förutsättningar för delaktighet för personer med psykossjukdom och närstående. En annan slutsats är att medarbetarna uppfattade att grunden för närståendes delaktighet i psykosvården är utbildning och kunskap men att de strävar efter är att närstående blir en samarbetspartner till dem.