Fokus i denna artikel är den dramaturgi som behöver finnas i alla berättelser; en början, ett händelseförlopp och ett slut. Att utgå från och använda berättande texter i undervisningen ger stora möjligheter att skapa mening och sammanhang och det betyder också mycket för språkutveckling och motivation. Med hjälp av dramaturgin, berättelsens grammatik, kan elever få stöd och möjlighet att skapa egna berättelser som har en kronologi och som de blir nöjda med. Att berätta, och på så sätt gestalta eller förklara något, är ett ovärderligt sätt att skapa förståelse och kunskap om exempelvis historiska och naturvetenskapliga sammanhang. De som lyssnar kan förflyttas till en luftballong på väg mot Nordpolen eller till ett björnide där en björnmamma sover med sina ungar. Eleverna kan få känna igen sig i en annan människas livsvillkor eller upplevelser. Genom berättande skapas emotionell kontakt, språket används, orden upprepas och dramaturgin kring en början, ett händelseförlopp och ett slut befästs. I undervisningen kan en gemensam praktik skapas som stödjer språkutveckling, lärande kring olika ämnesområden samt läsande och skrivande.