This thesis aims to study whether the Swedish corporate law is in need of additional rules regarding the composition of the board of directors from a gender equality point of view. Sweden is internationally a state that is far ahead when it comes to creating equal opportunities for all its citizens. The Swedish labour market consist of men and women to an equal degree, although this is a phenomena that is not reflected on the leading positions in the larger limited corporations listed on the stock exchange. This is a trend that definitely needs to be attended to, since women can provide crucial knowledge that is important not only to the individual corporation but also to the society as a whole. This is strengthened by the fact that demographic differences in boards stimulates creative solutions and well reasoned suggestions.

The opponents to legal measures regarding affirmative action base their arguments on the fact that the shareholders right of ownership is limited as a result of such measures and also that rules regarding self-regulation through corporate governance is preferable. It is hereby of interest to highlight that the Swedish legislation already provide several rules that limit the right of ownership. The Swedish legislation also allow the employees to receive knowledge and a possibility to influence the activities in the company by allowing them to be represented on the board. The rules are a result of a successful legislation which also is appreciated by both authorities and private actors.

The argument that rules regarding affirmative action interfere with the right of ownership is dismissed, since the measures does not result in any stricter limitations than the rules regarding employees mentioned above. Nevertheless, the potential rules does not solve the problem with gender equality in a satisfying way. The author is of the opinion that equality between the sexes requires a level playing field and rules of affirmative action thereby create a fictive equality where women are treated differently by being given an advantage compared to men. Despite this, the author concludes that a legislative measure might be the only solution that will have a real effect and solve the problem within the nearest future.

Denna uppsats har till syfte att utreda om den svenska lagstiftningen är i behov av kompletterande regler beträffande styrelsens sammansättning vad gäller en jämn könsrepresentation bland ledamöterna. Sverige är ett land som starkt värnar om jämställdheten och anses också vara ett föregångsland på området. Den arbetsföra delen av vår befolkning består till hälften av kvinnor och män, trots detta är det stora skillnader på de svenska privata börsbolagens toppositioner. Anledningen till att det är viktigt att involvera kvinnorna i bolagsstyrelserna består främst i att det är värdefullt för bolagen och samhället i stort att ta tillvara på all kompetens som erbjuds samt att demografiska skillnader i en styrelse, ger bevisligen upphov till initiativrika förslag och genomtänkta lösningar.

Lagstiftningens motståndare trycker främst på att den grundlagsskyddade äganderätten inskränks samt att självreglering är att föredra. Vad som här blir intressant är att det idag finns flera begränsningar i aktieägares äganderätt. Dessutom förekommer regler i styrelserepresentationslagen som försäkrar att bolagets arbetstagare ges insyn i och inflytande på bolagets verksamhet genom att dessa tillåts att representeras i styrelsen. Lagen ses både av myndigheter och privata aktörer som en nyttig åtgärd som är resultatet av en lyckad lagstiftning.

Då regler som tar sikte på att uppnå en jämn könsrepresentation i börsbolagens styrelser i princip inte innebär en mer omfattande begränsning än reglerna i lagen om styrelserepresentation, då aktieägarna fortfarande är de som sitter på makten vem som ska utses till styrelseledamot, förkastas argumentet om att detta skulle vara en åtgärd som innebär ett sådant kraftig ingripande i äganderätten. Trots att regler om kvotering inte är den optimala lösningen ur ett jämställdhetsperspektiv, då dessa innebär olika spelregler för män och kvinnor vilket i sin tur resulterar i en s.k. fiktiv jämställdhet, är slutsatsen i förevarande uppsats att lagstiftning förmodligen är den enda genomförbara åtgärden som inom den närmsta framtiden kan komma tillrätta med problemet.