Sveriges medlemskap i EU har, mot bakgrund av suveränitetsprincipen, inneburit att svenska bestämmelser på den direkta beskattningens område måste vara förenliga med de grundläggande friheter som stadgas i EUF-fördraget. Utomlands bosatta fysiska personer beskattas för tjänsteinkomst i enlighet med SINK eller A-SINK med en definitiv källskatt och inga kostnadsavdrag medges inom ramen för nämnda lagstiftning. Nekande av kostnadsavdrag för utomlands bosatta har, vid bedömning i EUD, ansetts utgöra hinder mot de fria rörligheterna inom unionen. Detta på grund av att kostnader i direkt relation till förvärvandet av inkomsten är territoriellt avgränsningsbara då motsvarande intäkt beskattas inom Sverige. En skattskyldiga enligt SINK eller A-SINK befinner sig således i en objektivt jämförbar situation med en obegränsat skattskyldig enligt IL. Då ska samma regler tillämpas för att diskriminering inte ska föreligga. Assimilationsmöjligheten i SINK och A-SINK innebär att den skattskyldiga har att välja att beskattas enligt IL och således få tillgång till nämnda avdrag. En sådan lösning var tänkt att undanröja föreliggande diskriminering. I mål C-440/08

Gielen behandlade EUD en liknande lagvalsmöjlighet i nederländsk inkomstskattelagstiftning. Domstolen stadgade att en valmöjlighet för en skattskyldig att välja mellan diskriminerande och icke-diskriminerande lagstiftning inte utgjorde grund för neutralisering av föreliggande restriktion. Lagens beskaffenhet utgjorde fortfarande diskriminering. Författarens åsikt är vidare att rättfärdigande av diskrimineringen enligt rule of reason, med hänsyn till assimilationsmöjligheten, inte kan ske. Det skulle medföra en betungande börda för den enskilda att påföras skyldighet att inge inkomstdeklaration både i Sverige och i hemstaten. Således är assimilationsmöjligheten varken effektiv eller proportionerlig i förhållande till sitt syfte.