Foto och text.

Jag har alltid fascinerats av hans ljus och mystiskt trolska värld, konstnären och illustratören John Bauer. John föds 1882 och växer upp vid Östra torget i Jönköping. 16 år gammal flyttar han till Stockholm för att söka in på Konstakademin. Två år får han vänta och under den tiden börjar han tvivla på sig själv och sitt konstnärskap. Sin stora kärlek och blivande hustru Esther träffar han på Konstakademin. De är olika på så sätt att Esther trivs bäst med Stockholms storstadspuls medan John trivs bäst i naturen och dess stillhet. Det är här han hämtar inspiration. Efter en tid i Stockholm och resor till bl.a. Italien bosätter de sig vid sjön Bunn. Här ger sig John ofta ut med kanoten för att hämta inspiration till sina målningar. År 1915 föds sonen Bengt som kom att kallas Putte, deras ögonsten. Esther trivs dock inte fullt ut i Småland och familjen bestämmer sig för att flytta tillbaka Stockholm. I det mörka november 1918 har de packat sina saker och valt att ta båten Per Brahe till Stockholm i stället för järnvägen som de tyckte var för farlig. Kvällen innan avfärden umgås de med goda vänner i Gränna och de ser samtidigt hur vädret börjar bli sämre. Båten är tungt lastad bl.a. med gjutjärnsspisar och symaskiner. När vinden under natten slår om till västlig vind börjar fartyget att kränga. Det har också börjat snöa. Klockan 01.00 är båten på väg in till hamnen i Hästholmen. Det är då det händer. Båten träffas av en kraftig våg, kantrar och sjunker. Alla 24 ombord omkommer. Senare bärgar man fartyget. Man hittar John i en trappa utanför sin hytt. Esthers kropp finner man i salongen och i knäet håller hon sonen Bengt.

Deras grav blev på Östra kyrkogården i Jönköping. Jag brukar stanna till där och tänka på deras öde. Kanske ligger snön som på bilden runt gravstenen som en symbol för det väder som rådde vid katastrofen. De tre träden bakom gravstenen kan ses som en minnes- och livssymbol för de tre liven som släcktes alldeles för tidigt. Du finner enkelt graven. Vilket år bärgades fartyget?