Bakgrund: Barn som vårdas på sjukhus utsätts ofta för obehagliga eller smärtsamma omvårdnadsprocedurer, vilket kan leda till att barnet tar med sig ett traumatiskt minne efter sjukhusvistelsen ifall barnet inte bearbetar det som utförts. I barnsjuksköterskans omvårdnadsansvar ingår att stödja barnet genom hela omvårdnadsproceduren, vilket även inkluderar att stödja barnet i bearbetningen efteråt. Syfte: Att beskriva barnsjuksköterskors erfarenheter av att stödja barn på sjukhus att bearbeta genomgången omvårdnadsprocedur.Metod: Kvalitativ metod med induktiv ansats. Semistrukturerade intervjuer utfördes med åtta barnsjuksköterskor från tre regioner i Sverige. Datan analyserades utifrån Graneheim och Lundmans innehållsanalys. Resultat: Två huvudkategorier framkom i det bearbetade materialet. Resultatet visade på barnsjuksköterskornas erfarenheter av vikten att skapa förutsättningar för att kunna stödja barnen i bearbetningen samt de utmaningar och svårigheter som fanns. Slutsats: Barnsjuksköterskorna upplevde att det var viktigt att ha ett barnperspektiv, arbeta barncentrerat och göra barnen delaktiga i omvårdnaden för att kunna stödja barnen i bearbetningen. Det framkom att de utmaningar och svårigheter som fanns med att stödja barnen var stress, brist på tid, vårdtyngd, personalbrist och avsaknad av yrkeserfarenhet och/eller vidareutbildning.