I detta föredrag presenteras resultat från ett avslutat forskningsprojekt om framväxten av arbetsmetoder inom området våld i nära relationer i två kommunala kontexter. Syftet med den aktuella studien var att undersöka hur idén att använda riskbedömningsverktyg manifesteras och processas i socialtjänstens arbete med våld i nära relationer. Analysen baseras på intervjuer med olika aktörer (socialarbetare, chefer, politiker, utvecklingsledare) och på dokument. Resultaten visar att en relativt liten grupp av socialarbetare i organisationerna varit framgångsrika i att föra fram sina anspråk och besluta hur riskbedömningsarbetet ska genomföras, utan särskilt mycket inblandning från chefer eller politiker. Resultaten visar också att en alltför stor tilltro till riskbedömningsverktyg paradoxalt nog kan leda till en professionell osäkerhet och instabil praktik där andra kunskapskällor underbetonas. Dessa resultat sätts i relation till, och diskuteras utifrån, tidigare forskning som knyter den tilltagande standardiseringen inom socialtjänst och angränsade fält till en de-professionalisering av välfärdsprofessionella.