Det övergripande syftet med denna studie var att undersöka hur användning av askor i ett långtidsperspektiv påverkar omgivande djur- och växtliv med avseende på ackumulation av metaller i ekosystem via växtupptag och exponering för betande djur. Studien innefattade en fält- och en odlingsstudie. I fältstudien studerades ackumulation av metaller och metalloider i blad från träd och buskar som självetablerat och växt under längre tid i äldre försöksuppställningar (lysimetrar) med aska. Dels i två olika åldrade slaggrus från avfallsförbränning och dels i åldrad aska från förbränning av biobränsle (grenar och toppar, GROT) och impregnerat returträ (RT), benämnd GROT/RT-aska. I odlingsstudien studerades ackumulationen av metaller och metalloider i engelskt rajgräs från askor och referensmaterial under en växtsäsong. Referensmaterial i odlingsstudien var två vanliga geotekniska material; bergkross och schaktmassa, och i fältstudien blad från träd och buskar i lysimetrarnas närområde. Samtliga studerade askor var åldrade;  5-24 år.

Sammanfattningsvis visar studien på vikten av att ta hänsyn till damning och partikelkontaminering som exponeringsväg vid askanvändning. Vidare visar studien att åldrat slaggrus inte ger upphov till betydande förhöjda halter i blad från buskar och träd som självetablerat i sådant material eller i gräs från slaggrus som blandats med enhetsjord (50 vikt-%). Slutligen visade studien att de generella ackumuleringsfaktorer för upptag till växter som används i Naturvårdsverkets Handbok 2010:1 inte är lämpliga att använda i samband med riskbedömning av askor.