Bakgrund: Förmågan och möjligheter att förflytta (mobilitet) begränsas ofta i senare delen av livet, med negativa konsekvenser fördelaktighet i dagliga och sociala aktiviteter. Såväl i praktisk verksamhet som för forskning behövs instrument som kanbedöma mobilitet. The Life Space Assessment (LSA), utvecklat i USA, är bedömer en individs mobilitet genom attfokusera på förmågan att ta sig till olika “life-spaces”, från rummet där personen sover till platser bortom hemorten undersenaste månaden. LSA beaktar dessutom hur ofta detta sker, och om det sker med hjälpmedel eller hjälp av annanperson.

Syfte: Syftet var att undersöka samtidig validitet och testa reliabilitet av LSAs svenska version.

Metod: LSA översattes till svenska och inkluderades tillsammans med andra hälsorelaterade mått i en populationsbaserad studiemed slumpmässigt utvalda personer mellan 75 och 90 år (medelålder 81 år) i enskilt boende. LSA summerades till fyrapoängsummor, dvs total, oberoende, assisterad och maximal life-space poäng. 298 individer ingick i reliabilitetstudienoch besvarade LSA vid två tillfällen med 14 dagars mellanrum. 312 individer ingick i validitetsstudien där LSA jämfördesmed andra mobilitetsrelaterade mått.

Resultat/preliminärt resultat: Det fanns inga signifikanta skillnader mellan skattningarna över tid för LSA fyra poängsummor. Medelvärdet för total life-space poäng var t ex 65 (22) och 65 (23) (max 120). Korrelationsvärden (ICC) mellan 0.84-0.94 visar på god till utmärktreliabilitet för total, oberoende och assisterad LSA. Vad gäller validitet påvisas signifikanta (p<0.01) och måttligt till godakorrelationer (0.50- 0.75) mellan LSAs fyra poängsummor och förmåga till förflyttning (överflyttning, balans, uppresningoch gångförmåga), transport (vardagliga resor och nöjesresor), och aktivitet i samhället (inköp och fritid)

Slutsats: Den svenska versionen av LSA har god validitet samt god till utmärkt reliabilitet och kan med förtroende användas för attbedöma mobilitet hos äldre i enskilt boende.