Bakgrund: Personer med diabetes mellitus typ-2 är ofta väl medvetna om komplikationer som föreligger. De lever med rädsla och ångest inför framtiden. Sjuksköterskans roll att stötta och hjälpa personer med diabetes mellitus typ-2 är viktig så vårdtagaren klarar sin egenvård. För att handleda och uppmuntra till egenvård hos vårdtagaren måste sjuksköterskan utgå ifrån evidens vid omvårdnad av diabetes mellitus typ-2. Syfte: Syftet var att beskriva effekten av fysisk aktivitet hos personer med diabetes mellitus typ-2. Metod: En litteraturöversikt genomfördes för en överblick av kunskapsläget. I förhållande till syftet har kvantitativa artiklar använts i uppsatsen. Sexton artiklar har analyserats med Fribergs trestegs-modell. Resultat: Resultatet visar att interventioner i form av fysisk aktivitet leder till en sänkning av blodtrycket och en förbättrad cirkulation i benen. Även Hba1c, f-P-glukos och insulinresistensen förbättras av fysisk aktivitet. Interventionerna visade sig även ge en minskning av kroppsfett, midjemått och kroppsvikt. Slutsats: Fysisk aktivitet är en grundläggande faktor vid utformandet av omvårdnaden och fysisk aktivitet kan leda till förbättrad hälsa. Att vårdtagaren förstår varför fysisk aktivitet är bra och första steget för ökad egenvårdskapacitet hos personer med diabetes mellitus typ-2. För att hjälpa dessa individer att uppnå ökad förståelse behöver sjuksköterskor specifik kunskap om effekterna av fysisk aktivitet vid diabetes mellitus typ-2.

Background: People with diabetes mellitus type-2 are often aware of the possibility of complications. They live with fear and anxiety concerning the future. The role of the nurse is to support and help people with diabetes mellitus type-2 which enables them to manage their self-care. In order to supervise and encourage self-care to the patient an evidence-based knowledge in diabetes mellitus type-2 is needed by the nurse. Aim: The aim was to describe the effects of physical activity in persons with diabetes mellitus type-2. Method: A literature review was made to get an overview of the state of knowledge. In relation to the aim quantitative articles is used in the essay. Sixteen articles have been analyzed with Friberg´s three stage model. Result: The result shows that interventions in form of physical activity give a lower blood pressure and a better blood circulation in the legs. Even Hba1c, fP-glucose and the insulin resistance gets better after physical activity. The interventions also lower the amount of body fat, the waist measurement decreases and the total body weight decreases. Conclusion: Physical activity is a key factor in planning the nursing care and physical activity can lead to improved health. A patients understanding of why physical activity is beneficial is the first step to increase self-care capacity in people with diabetes mellitus type-2. To help these individuals achieve greater understanding nurses need specific knowledge about the effects of physical activity on diabetes mellitus type-2.