Enligt huvudregeln i svensk skatterätt ska företag som tidigare år redovisat underskott dra av underskottet det följande beskattningsåret. Till huvudregeln följer begränsningar i avdragsrätten, vilka aktualiseras först vid ägarförändringar. En begränsningsregel som har fått mycket uppmärksamhet är den som följer av 40 kap. 12 § Inkomstskattelag 1999:1229 (IL). Paragrafen infördes ursprungligen för att begränsa handel med underskottsföretag. Handel med underskottsföretag anses av lagstiftaren kunna ge negativa samhällsekonomiska konsekvenser.

När flera personer gemensamt förvärvat det bestämmande inflytandet i ett underskottsföretag kan 40 kap. 12 § IL utlösa en beloppsspärr. Denna beloppsspärr innebär att vissa delar av ett underskott kan falla bort och på så vis inte utnyttjas mot ett framtida överskott. Uppmärksamheten som riktats mot lagrummet består huvudsakligen av kritik mot ordalydelsens otydlighet. Skatteverket har i en skrivelse till regeringen uttryckt att 40 kap. 12 § är omöjlig att följa och tillämpa. Paragrafens uppbyggnad och lydelse är komplicerad och på flera områden lämnas det öppet för alternativa tolkningar. Med hjälp av förarbeten kan man göra välgrundade antaganden i hur lagrummet ska förstås, men det föreligger fortfarande flera obesvarade frågor.

I framställningen tydliggörs att bestämmelserna i 40 kap. 12 § IL har långtgående omfattning vilket kan utlösa beloppsspärren i situationer som förmodligen inte var avsett.   Det konstateras att det föreligger en diskrepans mellan lydelsen av lagrummet och motivuttalandena i propositionen. Slutsatsen av denna framställning är att 40 kap. 12 § IL måste reformeras för att bättre kunna tillämpas i skattelagstiftningen.

According to the principal rule in Swedish tax law, companies that in previous years reported deficit of the fiscal year have to reduce the deficit the following fiscal year. The principle rule are followed by some restrictions, which activates first when ownership changes. A specific restriction rule that has received much attention is chapter 40 § 12 income tax law 1999:1229 (IL). The clause was introduced originally to restrict trade with deficit enterprises. Trade with deficit enterprises is considered by the legislator to give negative socio-economic consequences.

When several persons together obtain control of a deficit company activates an amount blocking. This amount blocking means that certain parts of a deficit may cease and not be used against a future surpluses. The attention directed towards chapter 40 § 12 IL consists mainly of criticism against the wording of the paragraph. The Swedish tax agency has, in a letter to the Government expressed that chapter 40 § 12 is impossible to follow and apply. The structure and wording is complex and in many areas lefts opened for alternative interpretations. The source of law provides some help of which it is possible to make informed assumptions of the meaning of the paragraph, but there are still many unanswered questions.

This essay clarifies that the provisions of chapter 40 § 12 IL has an extensive coverage which could trigger an amount blocking in situations that probably wasn't intended. It is found that there is a discrepancy between the wording of chapter 40 § 12 IL and the intentions of the paragraph. The conclusion of this essay is that chapter 40 § 12 IL must be reformed in order to improve the application of the tax legislation.