Bestämmelser om användningen av mark och vatten samt bebyggelsemiljöns utveckling stadgas i plan- och bygglagen (PBL). PBL är dessvärre ett komplext och svårtillämpat regelverk. Sedan PBL:s ikraftträdandet har behovet av en mer lättförstådd plan- och bygglagstiftning successivt ökat vilket föranledde utvecklandet av en ny plan- och bygglag (nya PBL) som träder i kraft den 2 maj 2011.

Syftet med magisteruppsatsen har varit att studera bestämmelserna om bygglov och bygglovsprövningen inom detaljplan med särskilt fokus på mindre avvikelser från detaljplan i PBL. Syftet har vidare varit att göra en jämförelse med motsvarande bestämmelser i nya PBL och därefter sökt fastställa bestämmelsernas framtida rättstillämpning med utgångspunkt i nya PBL.

Bestämmelserna om bygglov och bygglovsprövningen inom detaljplan har till stor del tolkats i rättspraxis vilket i de flesta fall givit en klar bild av rättsläget. Bestämmelsen om mindre avvikelser från detaljplan har dock varit svårtillämpad och givit upphov till subjektiva tolkningar av kommunerna. Efter en rättsfallsstudie kan konstateras att kommunerna inte har tolkat bestämmelsen så snävt som var avsikten vid införandet av densamma. Behovet av riktlinjer och kompletterande motivuttalanden till ledning för tolkningen av bestämmelsen är angeläget.

Vid en jämförelse mellan bestämmelserna i PBL och motsvarande bestämmelser i nya PBL är ändringarna inte särskilt omfattande utan endast språkliga ändringar har företagits. För att underlätta vid en framtida tillämpning av bestämmelserna har definitioner som utvecklats i gällande rätt förankrats i nya PBL. Det kan konstateras att bestämmelserna, vid en framtida rättstillämpning, inte kommer föranleda andra tolkningar än de som hitintills utvecklats i gällande rätt vilket även innebär att de förarbeten och den rättspraxis som utvecklats innan och efter ikraftträdandet av PBL alltjämt kommer att vara vägledande.