In many cases, manufacturers have changed from sourcing only a few, simple, and separate components from local suppliers to sourcing a high variety of modules from globally dispersed suppliers. This has resulted in the implementation of a wide variety of sourcing strategies, including, for example, multiple sourcing and supplier integration. All these and other sourcing strategies are aimed at achieving a certain level of supply chain (SC) responsiveness. The level of SC responsiveness ideally matches the characteristics of a product. For example, highly innovative products typically require highly responsive SCs.

In order to match products with their SCs, manufacturers are advised to engage in sourcing strategy in their new product development (NPD) process. However, there are at least two knowledge gaps in the literature on this topic: (1) the lack of a widely accepted, comprehensive conceptualisation of how manufacturers can engage in sourcing strategy in NPD, and (2) the lack of empirical insights into manufacturers operating in the engineer-to-order (ETO) context. This dissertation focuses on filling these knowledge gaps.

Addressing the first gap, the dissertation uses the theoretical lens of ‘strategy-as-practice’ (SAP) and the literature to conceptualise the ‘doing of sourcing strategy’ in NPD as three interrelated dimensions: (1) practitioners, (2) activities, and (3) practices. Through discussing these dimensions and their potential interplay throughout NPD, the dissertation demonstrates the potential of the SAP lens in providing a common framework and reducing the fragmented nature of the literature. By using the SAP lens, the dissertation also contributes to practice. Despite not being ‘actionable’ in the sense of constituting detailed guidelines for acting, the SAP lens produces insights that can help practitioners to become more reflective. For example, they can learn to see sourcing strategising as a multidimensional, dynamic concept and the place it can occupy in the NPD process.

The second knowledge gap in the literature regards the lack of empirical research focusing on the ETO context. Therefore, the dissertation includes a case study focusing on practitioners’ sourcing strategising activities and practices in this context. First, five approaches to performing sourcing strategising activities in NPD are explored in terms of their conditions and intended outcomes. Secondly, four practices that can support sourcing strategising in NPD are identified. These practices – referred to as ‘Design for Supply Chain’ (DFSC) practices – are also examined in terms of their interrelations. Practitioners can use the case study findings to compare the advantages of the five sourcing strategising approaches when sourcing items or services. Furthermore, the findings allow practitioners to assess how the four interrelated DFSC practices can support their sourcing strategising efforts in NPD.

Denna avhandling använder det teoretiska perspektivet “strategy-as-practice” (SAP) och en systematisk litteraturgenomgång för att konceptualisera implementering av försörjningsstrategier i produktutveckling (PU) som tre sammanbundna dimensioner: (1) utövare, (2) aktiviteter och (3) praktiker. Genom att diskutera dessa dimensioner och deras potentiella samspel genom hela PU-processen, påvisar avhandlingen SAP-perspektivets potential att erbjuda ett gemensamt ramverk och minska den splittrade natur litteraturen har. Genom att använda SAP-perspektivet bidrar avhandlingen också till praktik. Trots att den inte är “agerbar” i meningen att den utgör detaljerade riktlinjer för att agera, ger SAP-perspektivet insikter som kan hjälpa utövare att bli mer reflekterande. Till exempel kan de lära sig att se implementeringen av försörjningsstrategier som ett flerdimensionellt och dynamiskt koncept, och se dess möjliga roll i PU-processen.

På grund av bristen på empirisk forskning med fokus på “engineer-to-order” (ETO) som kontext, inkluderar avhandlingen också en fallstudie över utövares aktiviteter och praktiker för implementering av försörjningsstrategier i detta sammanhang. Först utforskas fem tillvägagångssätt för att implementera försörjningsstrategier i PU utifrån deras förutsättningar och avsedda resultat. Sedan identifieras fyra praktiker som kan stödja implementeringen av försörjningsstrategier i PU. Dessa praktiker, kallade “Design for Supply Chain”-praktiker (DFSC), undersöks också utifrån deras inbördes samband. Utövare kan använda fallstudiens resultat för att jämföra fördelar med de fem tillvägagångssätten för implementering av försörjningsstrategier vid inköp av varor eller tjänster. Dessutom möjliggör resultaten för utövare att bedöma hur de fyra inbördes relaterade DFSC-praktikerna kan stödja implementeringen av försörjningsstrategier i PU.