Det kan idag vid förvärv av aktiebolag uppkomma situationer där rekvisiten för både ogiltighet, enligt avtalslagen, och hävning, enligt köplagen, är uppfyllda. Frågan blir då huruvida part har en möjlighet att välja vilket institut denne vill använda sig av för att försöka få rättelse för det fel denne anser är begånget. I stort handlar frågan om kampen mellan generell avtalsrätt och speciell avtalsrätt. Kan en sökande part välja mellan två olika ersättningsanspråk eller är ett val redan förutbestämt?

Frågan kan tyckas vara av marginell vikt då de till synes kan ses som två väldigt lika institut. Valet kan dock resultera i enorma skillnader när det kommer till det potentiella ersättningsanspråket. Hävningsinstitutet ersätter vanligtvis det positiva kontraktsintresset medan ogiltighetsinstitutet, via utomobligatoriska ersättningsregler, endast ämnar att ersätta det negativa intresset. Beroende på hur förhandlingarna och det aktuella förvärvet har gått till kan de olika ersättningsanspråken erbjuda fundamentalt olika ersättningar.

Det har historiskt sett hävdats att part inte skall få välja mellan anspråken bland annat enbart på grunden att det ena är mer lönsamt än det andra. Författaren kommer dock till slutsatsen att det, i de fall det uppstår en valmöjlighet mellan instituten, alltid föreligger ett så klandervärt beteende från den svarande parten att det inte finns någon anledning för rättsordningen att skydda denne genom att begränsa den sökandes, och förfördelade partens, ersättningsanspråk.

When acquiring a limited company, situations can arise where the prerequisites of both invalidity, under the Swedish Contracts Act, and cancellation, under the Swedish Sale of Goods Act, are met. The question then arises whether the party has an option which regulation they wish to use in order to seek damages for the wrong he believes has been committed. Can an applicant party choose between the two different claims or is it pre-determined?

The question may seem to be of marginal importance as they can be seen as two very similar regulations. However, the choice could result in substantial differences in damages. The cancellation regulation generally reward positive contractual liability, while the invalidity regulation, through law of tort, only intends to replace the negative interest. Depending on how the negotiations and the acquisition has proceeded, the different principals of liability can offer fundamentally different compensation.

It has historically been argued that parties should not be allowed to choose between claims based solely on the basis that one is more profitable than the other. The author, however, concludes that, in cases where there is a choice between the regulations, it always exists such a fraudulent behavior by the defendant that there is no reason for the legal system to protect them by restricting the aggrieved party’s compensation claim.