En av de mest framstående fördelarna med skiljeförfarande som tvistlösningsmetod är att parterna har möjlighet att utse skiljemän som de känner förtroende för och som har sär- skild kompetens för tvistens avgörande. Enligt 8 § lagen (1999:116) om skiljeförfarande (LSF) ska en skiljeman vara opartisk, och om det finns omständigheter som rubbar förtro- endet för skiljemannens opartiskhet ska denne skiljas från sitt uppdrag. Om en skiljeman är partisk kan även skiljedomen klandras och upphävas.

Denna uppsats syftar till att utreda skiljemäns (o)partiskhet enligt 8 § LSF samt att försöka fastställa gällande rätt för partiskhet i relationen mellan skiljeman och partsombud.

Relationen mellan skiljeman och partsombud är inte reglerad i LSF men i rättspraxis finns vägledning för vilka omständigheter som kan vara av förtroenderubbande karaktär. HD har fastslagit att en hög standard ska gälla för den aktuella relationen. Enligt domstolen är det förtroenderubbande om en advokatbyrå där skiljemannen är anställd har en affärsmässigt betydelsefull relation med en part eller närstående till part i skiljeförfarandet. Vidare har HD anfört att det även kan vara förtroenderubbande för skiljemannens opartiskhet om en advokatbyrå medverkat till att en viss skiljeman ofta får skiljeuppdrag. Svea hovrätt har konstaterat att det även är förtroenderubbande om en delägare i en advokatbyrå tjänstgör som skiljeman i ett skiljeförfarande där ena parten är motpart i en annan tvist till ett annat företag som har skiljemannens advokatbyrå som ombud.

Vidare har advokatetiska regler en preventiv funktion för att motverka partiska skiljemän. En advokat som handlar i strid med sådana regler är dock inte automatiskt att anse som partisk enligt 8 § LSF. 

One of the most prominent advantages of arbitration as a form of dispute resolution is that the parties may appoint arbitrators who they have confidence in and that have particular expertise in the question of the dispute. According to 8 § of the Swedish Arbitration Act (SAA), an arbitrator must be impartial and an arbitrator shall be discharged if there exists any circumstance which may diminish confidence in the arbitrator's impartiality. The arbi- tration award may also be challenged and set aside, if the arbitrator is biased.

This thesis aims to examine the arbitrators’ (im)partiality according to 8 § SAA, and to de- termine when the relationship between an arbitrator and a legal counsel is considered to undermine the confidence in the arbitrator's impartiality.

The relationship between an arbitrator and a counsel is not regulated by SAA but circum- stances that diminish the confidence of the arbitrator’s impartiality have been subject to ju- dicial review. The Supreme Court has set high standards for the relationship in question. For example, it is according to the Court confidence diminishing if the arbitrator’s law firm currently has a significant commercial relationship with one of the parties in the arbitration as well as when a law firm contributes to that a particular arbitrator often receives assign- ments as an arbitrator.

In addition, attorneys’ codes of conduct have a proactive function to prevent biased arbi- trators. However, a lawyer who violates such rules is not automatically seen as biased ac- cording to 8 § SAA.