Genom inträdet i Europeiska Unionen fick Sverige ett helt nytt ansvar. Den nationella lagstiftningen

ska lämna företräde till EU-rätten och de nationella domstolarna ska tolka och

tillämpa EU-rätten korrekt i den svenska lagstiftningen. För att detta ska kunna uppnås ska

lojalitetsprincipen tillämpas i medlemsstaterna för att säkerställa att EU-rätten har ett effektivt

genomslag på nationell nivå. Då de nationella domstolarna har svårigheter med tolkningen

och tillämpningen av EU-rätten ska man rådfråga EU-domstolen genom artikel

267 FEUF, begäran om förhandsavgörande för vägledning, detta för att EU-rätten ska tolkas

och tillämpas enhetligt. EU-domstolen är det rättskippande organ som ska säkerställa

att lag och rätt följs samt skapa och uveckla prejudikat som bidrar till rättsutvecklingen i

unionen. Sverige har fått kritik från Europeiska kommissionen som anser att Sverige har

varit mycket återhållsamma med att begära förhandsavgörande samt att de svenska reglerna

om prövningstillstånd inte var förenliga med artikel 267 FEUF. Kommissionen ansåg att

Sverige inte uppfyllde sina skyldigheter enligt fördraget och inledde därför ett överträdelseförrande

mot Sverige. Syftet för uppsatsen har varit att redogöra för artikel 267 FEUF och

betydelsen av den och svenska domstolars tillämpning av artikeln. Kommissionens överträdelsetalan

mot Sverige och dess motiverade yttrande kommer även att tas upp, samt om

det var att anse som motiverat. En jämförelse har även skett mellan Sverige och Österrike

som båda inträde i EU 1995, eftersom Österrike är ett av de länder som begär flest förhandsavgörande

per år.