Bakgrund: Främja hälsa och lindra lidande är specialistsjuksköterskans främsta uppgifter gällande att smärtlindra barn i ambulansverksamheten. Tidigare forskning beskriver att barn inte smärtlindras lika effektivt som vuxna vilket kan medföra negativa effekter i senare skede för barnen. Det är därför viktigt att genom specialistsjuksköterskan kompetens identifiera och behandla smärta hos barn. Syfte: Syftet med studien var att beskriva specialistutbildade sjuksköterskors erfarenheter av att smärtlindra barn i samband med ambulanssjukvård. Metod: Ett ändamålsenligt urval användes och semistrukturerade intervjuer med 14 specialistsjuksköterskor inom ambulanssjukvården genomfördes. Fem män och nio kvinnor i ålder 28–53 år från två olika regioner i södra och mellersta Sverige med yrkeserfarenhet 1–23 år deltog. Innehållet analyserades med en kvalitativ latent innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004). Resultat: I resultatet framkom elva underkategorier efter analys av intervjuernas innehåll. Dessa utmynnade i fyra huvudkategorier som specialistsjuksköterskorna beskrev vara övergripande gällande bedömning och behandling av smärta hos barn, Bedömning av smärta innefattar att observera och skatta smärta. Utvärdering av smärtlindring gör specialistsjuksköterskan en ny bedömning av barnets smärta, Läkemedel som smärtlindring innefattar vilka läkemedel specialistsjuksköterskorna använde samt Kommunikation vid smärtlindring där kommunikationens betydelse beskrivs. Slutsats: Att bedöma smärta och smärtlindra barn kräver kompetens och erfarenhet. Specialistutbildningarna godkända för ambulansverksamheten kräver mer utbildning gällande att bedöma och behandla smärta hos barn. Endast barnsjuksköterskorna erhåller denna kompetens via sin vidareutbildning.

Background: Promoting health and alleviating suffering are the specialist nurse's main duties regarding pain relief for children in the ambulance service. Previous research describes that children are not as effectively pain-relieved as adults, which can lead to negative effects at a later stage for the children. It is therefore important to be able to identify and treat pain in children through specialist nursing skills. Purpose: The purpose of the study was to describe specialist trained nurses' experiences of pain relief for children in connection with ambulance medical care. Method: A purposeful sample was used and semi-structured interviews with 14 specialist nurses in the ambulance service were carried out. Five men and nine women aged 28-53 from two different regions in southern and central Sweden with professional experience of 1-23 years participated. The content was analyzed with a qualitative latent content analysis according to Graneheim and Lundman (2004). Results: In the results, eleven subcategories emerged after analysis of the content of the interviews. These resulted in four main categories that the specialist nurses described as being comprehensive regarding the assessment and treatment of pain in children. Assessment of pain includes observing and estimating pain. Evaluation of pain relief, the specialist nurse makes a new assessment of the child's pain, Medicines as pain relief includes which medicines the specialist nurses used and Communication during pain relief where the importance of communication is described. Conclusion: Assessing pain and relieving pain in children requires competence and experience. The specialist courses approved for ambulance operations require more training in assessing and treating pain in children. Only the children's nurses obtain this competence via their further education.