Foto och text.

Det är så avkopplande med utsikten från Grännaberget. Sommaren i all ära men jag njuter lika mycket med varm choklad i termosen och med täckjackan på så här års. Att sitta med en vän och småprata som man bara gör med riktiga vänner.

I tisdags var det internationella kvinnodagen. Som historiker är jag så imponerad av alla kvinnor i historien som kämpat för sina rättigheter. Inte minst Grännas Amalia Eriksson som föddes 1824, polkagrisens moder. Vad hon kämpade! Hon förlorade sin mamma när hon var nio år. Kort tid därefter dog även hennes far och alla hennes fyra syskon i kolera. Hon förlorade sin man Anders i dysenteri bara en vecka efter att hon fött tvillingar och där den ena tvillingen dessutom var dödfödd. Men hon gav inte upp. År 1859 sökte hon tillstånd att baka och sälja polkagrisar och hon fick godkänt trots att kvinnor egentligen inte hade näringsfrihet förrän fem år senare. De första polkagrisarna var som små kuddar, sedan blev det stänger och käppar. Namnet kommer från dansen polka som var populärt vid tiden. Gris var en benämning på sötsaker vid samma tid. Hon började försäljningen hemma i vardagsrummet och succén var given där även kungligheter tog sig till Gränna i början av 1900-talet för att inhandla hennes polkagrisar. Amalia blev 98 år. Dottern Ida var tidigt med i tillverkningen och förde traditionen vidare. Ida blev 87 år. De vilar i samma grav på Grännas kyrkogård. Jag brukar tänka på hennes liv när jag passerar statyn av Amalia.