Efter andra världskriget och under kalla kriget hade Sverige en försörjningsberedskap baserad på omfattande lagerhållning och planer för att säkra livsmedelsförsörjningen även vid blockad. Under 1990-talet avvecklades mycket av detta, men med en säkerhetspolitiskt förändrad hotbild har behovet av en stärkt beredskap åter aktualiserats. Parallellt med denna utveckling har hållbarhetsfrågor vuxit i betydelse, då klimatförändringar påverkar matproduktionens förutsättningar oavsett om det råder fred eller krig. Båda dessa två områden – beredskap och hållbarhet – har blivit centrala expertisområden, men hur de ska integreras för att möta överlappande klimatrelaterade och antagonistiska hot är fortfarande oklart.

Syftet med forskningsrapporten är att empiriskt belysa hur de två expertisområdena hållbarhet respektive beredskap integreras för att möta överlappande klimatrelaterade och antagonistiska hot i det svenska samhället. Baserat på 582 rapporter publicerade 1992–2024 av aktörer i den svenska livsmedelskedjan identifierar studien hur politiska beslut och händelser har format relationen mellan hållbarhet och beredskap över tid. Ett mönster av fyra utvecklingsfaser framträder: vakuum-, specialiserings-, närmande- och armkroksfasen. I armkroksfasen har expertisområdena börjat kopplas samman, och begreppet ”hållbar beredskap” används allt oftare av myndigheter. Dock saknas en entydig definition av detta begrepp, vilket skapar osäkerhet kring dess praktiska tillämpning för ökade investeringar.

Resultatet visar att nya förhållningssätt till överlappande klimatrelaterade och antagonistiska hot behöver utvecklas för att expertisområdena hållbarhet och beredskap ska kunna integreras till reella lösningar inför och vid samhällskriser. Nya förhållningssätt utgör en kompetens som kan stärka försörjningsberedskapen av kritiska varor och tjänster. Denna kompetens är därför viktig att fortsatt studera och vidareutveckla för att kunna möta utmaningarna inom svensk livsmedelsförsörjning i en tid av överlappande, varaktiga samhällskriser.

When extreme contexts reveal voids in national preparedness systems, the actors in emergent intermediaries face a dilemma in resolving a lack of supply—they can follow existing rules and fail, or they can break rules to enable supply but risk punishment after the crisis. Multiple-case analyses of how the COVID-19 outbreak affected the supply of safety-critical goods revealed how intermediaries emerged rapidly and contravened national legislation and customs because prosocial frustration compensated for fear. Those public and private actors involved in emergent intermediaries reflected on the right thing to do and envisioned a flexible national preparedness system. Although literature points to intermediaries for new coordination of supply during crises, their emergence and social organization into rapid institutional renewal are overlooked. Based on our findings, we develop a model that shows how new intermediaries emerge when actors break, make, and prosocially integrate rules by drawing on frustration and reflection to envision system renewal, institutionalize their experience, and avoid impending punishment. While theories overlook the dilemma of voids in national preparedness systems, this study highlights how emergent intermediaries’ actors renew institutions rapidly. These insights advance extreme context research on the phenomenon by integrating institutional and prosocial literature and offer policy implications.

This chapter explores how new logic replaces power that associates with executive work in a managerial hierarchy. Following a collaborative research tradition, we conducted a case study of a Swedish company, Qamcom Research Technology, a 20-year-old firm within the Qamcom Group, which has a record of continuous growth through innovation. Results suggest that executive management itself can be innovated to enhance creativity and innovativeness of the firm. We explore the company’s organizational model based on roles and self-organization, finding a novel logic that operates across four concepts—willingness to share power, a dynamic steering model, natural hierarchies, and true transparency. These concepts jointly extend innovation capability research and encourage rethinking the role that organizational democracy and hierarchy play in self-managed organizations to explain far-reaching self-management of executive work.

Den här rapporten visar hur frikyrkan arbetar strategiskt med digital transformation för att lösa samhällsutmaningar. Digital transformation antas ofta vara positivt för organisationer när nya erbjudanden utvecklas. Mindre uppmärksamhet har dock ägnats åt de negativa konsekvenserna. Behovet av att hantera dessa konsekvenser blir alltmer strategiskt viktigt för civilsamhällets organisationer i takt med att dessa verksamheter förväntas ta ett större ansvar vid samhällskriser, särskilt för redan utsatta och sårbara grupper. Men hur det strategiska arbetet i dessa organisationer går till, och hur digitaliseringens negativa konsekvenser kan vändas till inkluderande lösningar som främjar integration, jämlikhet och mobilitet, det saknas svar på.

Frågan om hur strategiarbetet går till undersöks med teoretiskt stöd, avgränsat till idéburen organisation strukturerad i form av stiftelser och föreningar. Exempel från frikyrkan belyser svårhanterliga konsekvenser av digital transformation och visar hur idéburen organisation kan agera för att trygga integration, jämlikhet och mobilitet. Empiriska studier har genomförts i samverkan mellan forskare vid Tekniska Högskolan i Jönköping och två behovsägare – Pingst Jönköping (PJ) och Akademi för Ledarskap och Teologi (ALT). En referensgrupp med forskare från Lunds universitet och Stockholms universitet har också medverkat i projektet. Efter en förstudie 2021–2022 genomfördes realtidsstudier i de två behovsägarnas  verksamheter  2022–2024.  Flera  församlingar  inom  Pingströrelsen jämfördes för att testa de preliminära resultaten från studierna.

Observationer av församlingarnas digitala transformation före, under och efter pandemin visar hur utvecklingen av nya digitala erbjudanden både förändrades och stabiliserades. Vissa erbjudanden permanentades, ibland som en integrerad del i den ordinarie verksamheten, medan andra avvecklades när covid-19 pandemin ebbade ut, trots att de hade bidragit till att hantera samhällsutmaningar. Motsättningen mellan att utveckla och avveckla digitaliserade erbjudanden framträder även i projektets realtidsstudie av ALT— en bildningsverksamhet som har organiserat sin ledning och kärnverksamhet genom digitala plattformar och byggt upp en gedigen kunskap om digitalt ledarskap under mer än ett decennium. Få av de digitala erbjudandena integrerades i lokala församlingarna, vilket gjorde att lärare och verksamhetsledning vid ALT var tveksamma till att investera i utbildningar inom digitalt pastorsledarskap.

Kunskap om digital transformation inom frikyrkan har visat sig vara svår att implementera brett inom frikyrkorörelsen, trots den omfattande digitala omställningen under covid-19. Detta behöver förklaras för att bättre förstå konsekvenser av digital transformation inom civilsamhällets organisationer och deras strategiarbete. Frikyrkans syn på kunskap om digital teknologi och transformation, samt hur detta samspelar med församlingens identitet, begränsar utvecklingen och spridningen av digitala innovationer utanför den egna lokala församlingsverksamheten. Det finns dock goda exempel där digital teknologi används strategiskt i frikyrkans erbjudande där integration, jämlikhet och mobilitet stärks bland utsatta grupper. Detta gränsöverskridande strategiarbete diskuteras i rapporten som enmodell för hur samhället kan göra skillnad.

The construction industry’s digital transformation renders consequences that are hardto predict and how new need for leadership evolve. Here, the constructionmanagement literature prescribes functionalistic views, while how managers copewith the technology-intense context in their leadership is missing. Exploring thisproblem, the paper focus managers everyday leadership in the practiced digitalisationof various construction operations. We conduct interviews with nine managersrespectively during three years in the construction industry in Sweden, Preliminaryfindings from the initial two rounds of interviews (n=14) indicate that the Swedishculture gives rise to ineffective practices with 'nagging', 'ethical manipulation' and'seeking consensus' in managers' attempts to lead digitalisation. This begins to revealinsights regarding contextual influence on everyday leadership practices associatedwith digital transformation in the construction industry.