Handledda gruppsamtal för lärare är en ung, men starkt växande företeelse i skolan. Influensernakommer från många traditioner, och handledningen ges av olika sorters handledare och med skildasyften, förutsättningar och metoder. Den skrivna handledningsdiskursen, vilken huvudsakligenbestår av förmedlad erfarenhet, har ökat påtagligt i omfattning under de senaste decennierna. Däremotfinns mycket lite forskning inom området, och det kan konstateras att nästan ingenting är käntom handledningens karaktär, innehåll och teoretiska underlag. Inte heller har handledningens organisatoriskaförankring, eller dess konsekvenser för skolans verksamhet studerats.Skolledarna har en central roll för handledningens framväxt och utveckling, de uppmärksammarbehov, tillskjuter resurser och gör beställningar av handledartjänster. I denna studie undersöksrektorernas diskursiva förståelse av den verksamhet som de på detta sätt bidrar till. De teoretiskaansatserna i studien kan hänföras till ett sociokulturellt perspektiv, såsom det beskrivs av i första handWertsch och Säljö med bidrag från Bakhtin. Linells kontextteori utgör ytterligare en utgångspunktoch vid tolkningen av data används ett hermeneutiskt angreppssätt.12 skolledare med erfarenhet av, och en positiv inställning till handledning av lärargrupper, intervjuadesom sina erfarenheter och sin förståelse av verksamheten. Som förberedelse till intervjustudiengjordes en webenkät vilken besvarades av 433 personer. Enkätens syfte var att bilda underlag förintervjuerna, och med utgångspunkt från dess resultat gjordes urval och utformades intervjufrågor.Analysen av intervjudata genomfördes i form av tre läsningar av materialet. Den första tolkningengjordes på en beskrivande nivå mot bakgrund av min förförståelse. Vid den andra läsningen undersöktesskillnader i informanternas förståelse, genom tolkning av hur deras diskursiva yttranden ärsituerade i kulturella och historiska kontexter. Vid den tredje läsningen vidgades och fördjupadestolkningarna ytterligare, genom att kopplingar gjordes till skola och samhällskontext.Resultaten visar att skolledarnas kontextbundna förståelse skapar skilda förutsättningar och handledningsverksamheterpå deras respektive skolor. Tre huvudtyper av grupphandledning för yrkesverksammalärare identifierades; verksamhetsinriktad, professionsutvecklande och personalstödjande.Genom att handledning med olika syften och inriktningar begreppsliggörs, skapas nya och bättremöjligheter att klargöra villkor, möjligheter och begränsningar för olika typer av handledning. Resultatenhar följaktligen pekat på behovet av olika sorters handledning av lärargrupper i skolan. Det harockså visat sig att skolledarna upplever ett starkt behov av egen grupphandledning. I Sverige arbetarmånga skolledare ensamma på sina respektive skolor, vilket gör att deras möjligheter till lagarbete försvinner,och att deras yrkesroll riskerar att försvagas. Flera betonar att såväl lärare som skolledare, påsamma sätt som andra yrkesgrupper, har kontinuerliga behov av gemensamma handledningssamtal,och att detta av många skolledare ses som den viktigaste formen av, inte bara kompetensutveckling,utan också kompetensutnyttjande.

Group supervision for teachers is a young, but strongly growing phenomenon in schools. Influencescome from many traditions, and supervision is given by different sorts of supervisors and fordifferent reasons, in different conditions and with different methods. The supervision discourse,which mainly comprises communicated experience, has increased significantly in the recent decades.However, there is little research in the area, and it can be said that almost nothing is known about thecharacter of the supervision, the contents and theoretical basis. Nor is supervision firmly establishedin the organisation, nor have the consequences for the school been studied.School leaders have a central role for the progress and development of supervision, they noticeneeds, make resources available, and buy in supervisory services. In this study, the principals’ discursiveunderstanding of the activity to which they hereby contribute, was investigated. The theoreticalthrust of the study can be assigned to a sociocultural perspective, as described mainly by Wertschand Säljö with contributions from Bakhtin. Linells context theory is a further starting point and forintepretation is used a hermeneutic method.12 school leaders with experience of, and positive attitude towards supervision of teacher teams,were interviewed about their experience and understanding of the activity. In preparation for theinterview stage a web-based survey was used and was answered by 433 people. The aim of the surveywas to create a basis for the interviews; choice of informants was as well as design of interviewquestions based on this.The analysis of the completed interviews was carried out by three readings of the material. Thefirst reading was at a descriptive level related to my understanding. The second reading investigatedthe informants’ understanding, by interpretation of how their discursive remarks were founded incultural and historical contexts. In the third reading, the interpretations were further widened anddeepened, by looking at the connections to the school and community.The results show that the school leaders’ contextual understanding creates different conditionsand supervision at their respective schools. Three main types of group supervision for practisingteachers were identified, activity-oriented, professional development and personnel support.Through the conceptualisation of supervision with different aims and directions, new and betterconditions and possibilities for different types of supervision are created. The results have subsequentlyindicated the need for different kinds of supervision of teacher teams in schools. In additionit was shown that school leaders also have a strong need for their own group supervision. In Swedenmany school leaders work alone in their respective schools, which means they have no opportunitiesto team work, and their professional role is weakened. Many emphasize that teachers and schoolleaders, in the same way as other professional groups, need continuous supervision talks, and formany school leaders this is the most important form of, not only competence development, by alsocompetence utilization.

Handledning i pedagogiska sammanhang har under senare år blivit en allt vanligare företeelse. Området är mångfasetterat och omspänner såväl handledning av elever, studenter och lärlingar i undervisning, utbildning och praktik som handledning av yrkesaktiva lärare i samtliga skolformer.

För första gången samlas 21 av de främsta nordiska forskarna inom handledningsområdet i en gemensam antologi. Bidragen representerar olika sätt att uppfatta handledningsbegreppet och står för olika teoretiska antaganden och utgångspunkter. De beskriver handledning som involverar olika typer av handledare, till exempel specialpedagoger, akademiker från universitet och högskola samt externa handledarkonsulter. Olikheterna utgör bokens intellektuella styrka och utmaning. De olika kapitlen inspirerar var för sig och tillsammans till fortsatt dialog om handledningens möjligheter och gränser.

Boken vänder sig till studenter, lärare och forskare med pedagogik och pedagogiskt arbete i fokus. Den vänder sig dessutom till alla som arbetar med handledning inom skola, utbildning och yrkesverksamhet.

Supervised teacher groups have increasingly become a new way to meet demands for professional development in Swedish schools. The general purpose is to engage small groups of teachers in guided ongoing dialogues about their work, although the activity takes different forms. The purpose of the current study is to examine what principals’, supervisors’ and teachers’ perspectives on supervised teacher groups as means for learning and development are.

A pre-study (web survey) among Swedish principals (Åberg 2004) shows a great deal of interest in guided professional dialogues, and an overwhelming conviction that they are a valuable means for school development. The results raise some important questions: Why are principals so enthusiastic? What kind of development is supported in these groups? What are the potential outcomes?

The results of the follow-up interview survey with principals show that even though no systematic evaluations have been carried out at schools regarding what development group supervision supports, principals experience a number of positive changes within several areas: development of professional language, reflection and increased ability to clarify and deal with work tasks, improved problem-solving ability without expert assistance, improved cooperation and increased personal certainty in the professional role. 2

There are examples of group supervision where the aim has primarily been adaptation to one another and to the objectives of the organization. However, there are, more importantly, many examples of development-focused group learning, groups that have become stronger, that have begun to question existing orders, groups that begin to look for their own answers and solutions to a greater extent, that have received insight and increased resources for independent actions and that, aided by supervision, have been able to break out of destructive patterns and poorly functioning cooperation.

Veiledning i pedagogiske sammenhenger har blitt mer aktuelt de siste årene. Området er omfattende og gjelder både veiledning av elever, lærerstudenter og praktikere. I Veiledning i pedagogisk arbeid finner du bidrag om de fleste områder. Forfatterne har ulike teoretiske utgangspunkt og beskriver veiledning som angår ulike typer veiledere.

Mange ledende veiledningspedagoger i Norden har bidratt til denne boken. De over tjue bidragene er hver for seg inspirerende og lærerike, og ansporer til fortsatt dialog om veiledningens muligheter og grenser.

Boken henvender seg til alle som er interessert i veiledning i skole, utdanning og yrkessammenheng. Først og fremst er den beregnet på de som har fokus på pedagogisk arbeid.

Veiledning i pedagogisk arbeid er oversatt fra svensk og redigert av Tomas Kroksmark og Karin Åberg, med nytt forord av Petter Mathisen og Cato R.P . Bjørndal. Boken har også bidrag fra Edvard Pajak, USA.