This presentation aims to broaden research of children’s culture and sustainability by treating the visual arts in an educational environment, namely Sofia Sundberg's play sculptures at a Swedish preschool. Place for life and place to grow are the project’s governing principles, to be inaugurated in February 2023. The sculptures are designed to become bearers of life by promoting biological diversity. The sculptures differ therefore from traditional play sculptures that since modernism are experience-based (Druker 2008). For one sculpture, the artist also creates a book dedicated to story time.

During the presentation, the artist relates the idea, the artworks, preparations, inauguration and collaboration with the municipality and school. Anette Almgren White contributes with a theoretical anchoring in ecocriticism, intermediality and children's perspective by exploring approaches to the environment, sustainability and collaboration between man, animal, and nature the sculptures encourage. Useful concepts in this context are ecoliteracy and cross-species solidarity to understand the interdependent relations. (Almgren White 2020).

The perspective includes, in addition to the visual arts works, the collaboration between sculpture and book in relation to sustainability in materials, the importance of place, young children's meaning-making and the preschool's pedagogical mission (Skaret 2014, Hvit Lindstrand 2015, Lpfö18 (Skolverket). 

Tidsresor är vanligt förekommande i fantasy skriven för barn och ungdomar. Det är ett effektfullt litterärt grepp att låta berättelsens karaktärer resa i tiden för att kunna levandegöra såväl fiktiva som historiska händelser och gestalter. Genrerna fantasy och historisk roman kombineras ofta i barnlitteraturen ochdetta resulterar i en hybridgenre kallad historisk fantasy. Huvudpersonen som reser bakåt i tiden möter såväl fiktiva som historiska gestalter och blir involverad i händelser, löser uppgifter och bidrar på så sätt till den historiska utvecklingen och kan ibland också påverka det förflutna. Fantasy med tidsresor förekommer också i kombination med andra genrer, exempelvis hästböcker (Ehriander 2018: 59–122). Den här artikeln vill genom studiet av två romaner för unga läsare, Mäster Joachims hemlighet av Sigrid Heuck och Den förtrollade ryttarstatyn av Pamela Kavanagh, vidga kunskapen om tidsresor som litterärt grepp samt ekfraser, det vill säga ett skrivet verk som beskriver ett annat konstverk. Genom ekfraserna ser man nya saker i bilderna och när man beskriver en bild gör man samtidigt en tolkning då man väljer vad som beskrivs och hur detta görs. Ekfras används här inte som en litterär genre utan som ett särskilt litterärt modus som ”uttryckligen och implicit aktualiserar teoretiska aspekter på samspelet mellan text och bild” (Jansson 2016: 51). Därutöver lyfter vi fram hur bild- och formkonstverk i barn- och ungdomslitteraturen kan bidra till förflyttning i tid och rum genom levandegöring, något som är helt i enlighet med den antika ekfrasens uppgiftoch där tid och rum inte står i något motsatsförhållande utan snarast bildar en enhet (kronotop). Ekfrasens re-presentation av konstverkets ”representation aktualiserar aspekter på rum och tid, stasis och rörelse” (Jansson 2016: 53). Genom att undersöka de litterära greppen för att levandegöra fiktiva såväl som historiska gestalter och händelser där levandegöringen sker med hjälp av bild- och formkonstverk belyses ytterligare perspektiv på tidsresornas betydelse.

In our presentation we analyse how the chapter book Seacrow Island (1964 in Swedish), the original television series of the same name and the subsequent films have been reimagined as two new picturebooks illustrated by Maria Nilsson Thore (2019, 2020). We will discuss the artistic/didactic/considerations given to at once remaining respectful to the source material and to making the story an understandable and enjoyable experience for a new generation of readers.

Astrid Lindgren’s works belong to Sweden’s cultural heritage and many of her books have been translated into multiple languages and are read around the world. It is interesting to ponder which of Lindgren’s books will live on as classics and what adaptations are required in terms of their content, language, style and form for this to happen. Here, it is also appropriate to consider what Göte Klingberg called medium-choosing adaptations, in order to give due consideration to how a story can maintain the reader’s interest in a new millennium (Klingberg 1972: 95). Likewise, to observe the artistic deliberations involved in the illustrator’s visualisations (Nikolajeva & Scott 2001: 41-60). In the context of children’s literature, classics are often adapted works that are more or less reworked versions of the source material, whether originally intended for children or adults. Many of the works we now call classics would not have survived without this reworking (Ehriander 2015: 26-27). It is also striking that the story of Seacrow Island, the archipelago and the people who live there, is now being reworked for a younger readership in much the same way as many of Lindgren’s other works, in keeping with the changing times and changes in reading habits over the half century since the first generation of children encountered the fictional world of Seacrow Island (Almgren White & Ehriander 2020).

Selected Bibliography

Astrid Lindgrens bildvärldar (ed.) Helene Ehriander & Anette Almgren White, Göteborg: Makadam 2019.

“Ett litet djur åt Pelle” – en bilderboks relationer till Vi på Saltkråkan. Anette Almgren White & Helene Ehriander, HumaNetten, 2020, p. 231-255.

“Pictures of Alma in Katthult: Emil’s Mother the Writer in an Intermedial Light”, LP Publishing Contemporary Literary Criticism series: Astrid Lindgren, to be published 2021.