Under de senaste decennierna har det skett en rad organisatoriska förändringar inom vård och omsorg. En av de stora konsekvenserna av förändringarna är ett utökat hälso- och sjukvårds-ansvar för kommunerna i landet. Inom hälso- och sjukvården har det också skett lagföränd-ringar, där bland annat delaktighet lyfts fram tydligare nu. Den här studien syftade därför till att undersöka hur personer som erhåller hälso- och sjukvård i kommunen uppfattar sin del-aktighet i planering, genomförande och uppföljning av hälso- och sjukvårdsinsatser.

Studien omfattar tre olika kontexter; 1) hälso- och sjukvård i ordinärt boende, 2) hälso- och sjukvård i särskilt boende för äldre samt 3) hälso- och sjukvård i boende inom socialpsykiatrin. Olika metoder har använts (enkäter i studie 1 och 3 och intervjuer i studie 2) och rapporten är därför uppbyggd i tre delar.

Resultaten visar dock att delaktighet är viktigt för personerna i samtliga tre kontexter men att det kan vara svårt att sätta ord på vad delaktighet egentligen betyder. Personer som ingår i studien ger flera goda exempel på när de känt sig delaktiga, men även det motsatta. Delaktighet är således en fråga som ständigt är aktuell och som man ständigt behöver arbeta med.   

It is increasingly possible for couples with differing care needs to move to nursing homes together. To our knowledge, this is the first study about spousal caregiving in this context. This study explores spouse and staff experiences when relatively healthy spouses cohabit with and provide care to their partners in Swedish nursing homes. The overarching theme, ?being in-between,? reflects the spouse?s overlapping role transition and the staff?s unfamiliarity with the spouse?s role. The spouses are both ?insiders? and ?outsiders? and are torn between maintaining and letting go of caregiving. Meanwhile, the staff express concern about the spouse?s need for respite yet being constantly present, and struggle to balance the staff?s and the spouse?s control of the caregiving situation. This article provides insight into the challenges experienced by spouses who accompany their partners to residential care and how to best support them in this unfamiliar role.

Older people ageing with severe mental illness (SMI) usually fall in between mental health care and old age care services. The role of informal care in filling this gap is recognized. The role of other welfare providers, such as voluntary organizations, is unclear. The aim of this article is to analyze and discuss local voluntary organizations' ability to recognize and respond to the needs of older people with SMI in the community.

11 local organizations focusing on mental illness, social care or old age were identified in a mid-sized Swedish city. Seven voluntary organizations participated in the study.

Our analysis revealed three overarching themes: 'Age as a non-issue?', 'Public and voluntary sector (non)links' and 'organizational vulnerabilities'. Our results show that older people with SMI are to some extent also invisible in the voluntary sector. We were also able to discern differences in the 'we-for-us' organizations that provide support for their own members with SMI, and 'we-for-them' organizations that provide help to a broader group.

Overall, older people with SMI remain a relatively invisible as a group for the voluntary organizations. We discuss these findings in relation to the specificity of the group and welfare contexts of voluntary work in communities.